Kan man säga Tur i Oturen?

Frdagen den 13 började med en skräckupplevelse för mig och flocken. Vid 5 på morgonen gav vi oss ut för en snabb liten "kissetur". Vi hade inte kommit så långt förrän jag hör hur en man skriker efter vad jag uppfattar en hund. Något yrvaken vänder jag mig om och mot oss kommer en okopplad schäfer i full karriär.

Jag känner igen hunden som bor alldeles i närheten av oss. Har många gånger tänkt att den nog inte är riktigt att lita på. Det har hänt att den gjort mindre utfall när vi gått förbi. Vid två tillfällen har den även kommit i full karriär mot vår lilla inhägnad då Tizla och Gizmo varit ute. Vid dessa tillfällen har den dock varit kopplad och ägaren har fått stopp på den i sista sekund. Det händer dock ganska ofta att jag ser dem gå lösa med hunden och brukar då välja en annan väg. Vid något tillfälle har de stått och kastat pinne till hunden ut över isen på en liten damm i närheten. Galenskap om man skulle fråga mig...

Tizla, Gizmo & Cocos har koppel på sig. Jag vet att jag hann tänka "den är säker inte aggressiv utan vill bara leka". Hunden stannar två meter framför oss. Jag ryter "Gå hem" flera gånger, men det enda den har i fokus är de små på marken. Den kastar sig fram mot Gizmo som jag lyckas hala upp, men tappar då de andra två... Schäfern siktar då in sig på Cocos som sätter av i full panik, och efter kommer schäfern. Cocos skriker av rädsla. Tizla sätter av efter Schäfern. Min lilla älskade tös som inte visat Cocos minsta gillande rycker nu in och ska rädda det lilla livet... Jag har full PANIK. Springer efter och försöker få bort odjuret. Hinner tänka att nu är det slut, han kommer döda dem. Hundarna försvinner in bland några bilar som står parkerade. När jag är framme (rör sig om ett tjugotal meter, men känns som flera hundra) ser jag schäfern komma på ena sidan av en bil och på andra kommer Tizla. Nu är det klippt. Får hjärtklappning bara jag skriver om det.... I samma sekund kommer ägaren till hunden och får bort den. Han drar iväg med den och Prylar upp den!!! Så här i efterhand blir hundens beteende lite mer begripligt...

Jag får tag i Tizla, tycker mig kunna se Cocos i ögonvrån, men vet inte var hon tog vägen... Skriker till mannen "Var är min valp", skriker efter Cocos. Tusen tankar hinner blixtra igenom mitt huvud. Mannen binder upp sin hund kommer och börjar leta. Jag springer hemåt, kanske är hon där? Får upp mobilen, ringer pappa, vad jag nu tänker att han ska kunna göra? Halvvägs hem hör jag Cocos skrika och mannen hojtar Här. Tror att jag säger till pappa att jag ringer tillbaka och springer mot mannen. Pappa däremot säger att jag inte sa något, utan han trodde att jag slängde telefonen ifrån mig.

Cocos ligger och trycker under en bil. Jag får dra ut henne och hon skriker i högan sky. Mannen upprepar förlåt, förlåt, förlåt. Jag vänder mig mot honom och säger jag vill inte se din *pip* hund okopplad en gång till. Mannen säger att han inte förstår svenska och att han skickar ner sin son senare. Jag beger mig hemåt. Hemma konstaterar jag att hundarna haft änglavakt. Kan inte se någon fysisk skada på någon av dem. Cocos är givetvis tagen. Hon har kissat ner sig och luktar även skit. Hur stor den mentala skadan blivit är väl svårt at säga... Jag hoppas att det inte ska sitta allt för djupt, även om det är mycket tydligt att hon reagerat och är osäker. Speciellt när
vi är ute.

Någon son har jag inte sett skymten av ännu, vi får väl se om han dyker upp...

Blir bara så otroligt arg och ledsen. Samtidigt känner jag att vi hade otrolig tur, en eller flera av hundarna kunde verkligen ha blivit ordentligt skadade eller rent av dödade. Vad har deras små kroppar att sätta emot en stor schäferkäft?

Avslutar med en liten bild på Cocos, för att balansera inlägget en aning!