Morgonstund har Guld i mun

I morse stoppade jag in hela gänget i bilen och körde upp till skogen. Vädret idag är bara helt underbart. Fågelkvitter och strålande sol... Måste bara bjuda på lite härliga bilder!

Våren är på ingång!

Väl hemma igen har jag hunnit med att dammsuga och torka golven. Hundarna ligger ute och lapar sol. Till och med lilla Cocos tar det lugnt och njuter av det härliga vädret.

Kroppen är full av energi. Fortsätter det så här ska jag nog ha hunnit avverka en hel del innan dagen är slut.

Barmark...

Då var det åter barmark ute och istället för snö faller regn... För första gången sen Cocos flyttade in till lilla flocken är det alltså snöfritt. Årets första bekräftelse på att det kommer bli vår i år också har tittat fram i form av några små knoppar (ev krokus tror jag) på vår lilla uteplats. Detta lilla vårtecken är dock ett minne blott... Ett par sylvassa små valptänder tycke att det kunde vara värt ett smakprov...

Idag är jag "mammaledig" - vilket innebär full rulle. Nu vilar dock vilddjuret middag och jag får lite tid vid datorn. Vi får väl se om jag hinner ett helt inlägg innan det är dags att springa ut med en liten nödig valp... eller liten vet jag inte direkt. Tycker att hon växer så att det knakar...

Tizla och Gizmo är inte alls överens med matte om att flocken utökats. För Tizlas del har det i alla fall gått framåt, nu går det i alla fall att ligga i samma rum som det lilla monstret - så länge det finns ett visst säkerhetsavstånd vill säga.

Gizmo tycks ha insett att den brövliga inkräktaren visst inte bara var på besök, i så fall är det ett väldigt långt besök som bör avslutas NU. Lillkillen beteer sig nästan som om han var lite deprimerad och håller sig undan (han som brukar följa mig hack i häl om det så är inte på toaletten). Ibland gör han dock ett tappert försök att tuckta inkräktaren. Det går si så där....

Cocos själv tycks ha funnit sig väl tillrätta. Än så länge tycks valperiet förlöpa ganska smärtfritt (hon har ju bara smakat lite på skohyllan...). Hon är verkligen en härlig liten individ som tycks ha en stor personlighet!

Det får räcka för nu... Ska jobba på att vara lite flitigare med Bloggen!

Kan man säga Tur i Oturen?

Frdagen den 13 började med en skräckupplevelse för mig och flocken. Vid 5 på morgonen gav vi oss ut för en snabb liten "kissetur". Vi hade inte kommit så långt förrän jag hör hur en man skriker efter vad jag uppfattar en hund. Något yrvaken vänder jag mig om och mot oss kommer en okopplad schäfer i full karriär.

Jag känner igen hunden som bor alldeles i närheten av oss. Har många gånger tänkt att den nog inte är riktigt att lita på. Det har hänt att den gjort mindre utfall när vi gått förbi. Vid två tillfällen har den även kommit i full karriär mot vår lilla inhägnad då Tizla och Gizmo varit ute. Vid dessa tillfällen har den dock varit kopplad och ägaren har fått stopp på den i sista sekund. Det händer dock ganska ofta att jag ser dem gå lösa med hunden och brukar då välja en annan väg. Vid något tillfälle har de stått och kastat pinne till hunden ut över isen på en liten damm i närheten. Galenskap om man skulle fråga mig...

Tizla, Gizmo & Cocos har koppel på sig. Jag vet att jag hann tänka "den är säker inte aggressiv utan vill bara leka". Hunden stannar två meter framför oss. Jag ryter "Gå hem" flera gånger, men det enda den har i fokus är de små på marken. Den kastar sig fram mot Gizmo som jag lyckas hala upp, men tappar då de andra två... Schäfern siktar då in sig på Cocos som sätter av i full panik, och efter kommer schäfern. Cocos skriker av rädsla. Tizla sätter av efter Schäfern. Min lilla älskade tös som inte visat Cocos minsta gillande rycker nu in och ska rädda det lilla livet... Jag har full PANIK. Springer efter och försöker få bort odjuret. Hinner tänka att nu är det slut, han kommer döda dem. Hundarna försvinner in bland några bilar som står parkerade. När jag är framme (rör sig om ett tjugotal meter, men känns som flera hundra) ser jag schäfern komma på ena sidan av en bil och på andra kommer Tizla. Nu är det klippt. Får hjärtklappning bara jag skriver om det.... I samma sekund kommer ägaren till hunden och får bort den. Han drar iväg med den och Prylar upp den!!! Så här i efterhand blir hundens beteende lite mer begripligt...

Jag får tag i Tizla, tycker mig kunna se Cocos i ögonvrån, men vet inte var hon tog vägen... Skriker till mannen "Var är min valp", skriker efter Cocos. Tusen tankar hinner blixtra igenom mitt huvud. Mannen binder upp sin hund kommer och börjar leta. Jag springer hemåt, kanske är hon där? Får upp mobilen, ringer pappa, vad jag nu tänker att han ska kunna göra? Halvvägs hem hör jag Cocos skrika och mannen hojtar Här. Tror att jag säger till pappa att jag ringer tillbaka och springer mot mannen. Pappa däremot säger att jag inte sa något, utan han trodde att jag slängde telefonen ifrån mig.

Cocos ligger och trycker under en bil. Jag får dra ut henne och hon skriker i högan sky. Mannen upprepar förlåt, förlåt, förlåt. Jag vänder mig mot honom och säger jag vill inte se din *pip* hund okopplad en gång till. Mannen säger att han inte förstår svenska och att han skickar ner sin son senare. Jag beger mig hemåt. Hemma konstaterar jag att hundarna haft änglavakt. Kan inte se någon fysisk skada på någon av dem. Cocos är givetvis tagen. Hon har kissat ner sig och luktar även skit. Hur stor den mentala skadan blivit är väl svårt at säga... Jag hoppas att det inte ska sitta allt för djupt, även om det är mycket tydligt att hon reagerat och är osäker. Speciellt när
vi är ute.

Någon son har jag inte sett skymten av ännu, vi får väl se om han dyker upp...

Blir bara så otroligt arg och ledsen. Samtidigt känner jag att vi hade otrolig tur, en eller flera av hundarna kunde verkligen ha blivit ordentligt skadade eller rent av dödade. Vad har deras små kroppar att sätta emot en stor schäferkäft?

Avslutar med en liten bild på Cocos, för att balansera inlägget en aning!

Oreda i flocken, om man frågar Tizla...

Ja, då var lilla flocken utökad med en ny liten förmåga. I söndags var jag och Nettan nere i Danmark och hämtade hem min lilla stjärna Cocos. Så sen i söndagskväll har det varit full rulle här hemma i Örkel... Vilket Tizla har ett och annat att säga om! Gizmo tycks acceptera det lilla monstret något bättre även om han också tycker att hon är lite väl mycket emellanåt. Dessutomär han otroligt svartsjuk och följer mig som en liten skugga.

Cocos är verkligen framåt och en liten piggelin! Hon började söndagskvällen med en egen liten husgesyn och vid det här laget tror jag hon hitat varenda liten damtuss som kunde tänkas finnas i någon liten vrå.

Cocos kommer från Ulkaergårds kennel i Danmark. Mamma heter Pepsi och tävlar agility med sin matte Linda. Pappa är vår allas kära Elvis.

Cocos kull bestod av 5 valpar, varav 4 tikar. Kan ni förstå hur svårt det var att välja? Alla valparna har gått till agilityintresserade. Ska bli spännande att se vad det blir av detta!



Måste säga att jag känner mig lite nervös över hur detta ska förlöpa... 3 vovvar och en helt ny ras, vilket innebär helt nya utmaningar... Tja, jag börjar med en gnutta sunt förnuft så ska det nog lösa sig!

Sen sist...

Då var det ett tag sen jag bloggade, igen. Tiden bara rusar iväg och jag som brukar tycka att januari och februari brukar vara dödligt lååååånga!

Vad har då hänt sen sist?

Det har varit en hel del jobba. Det gäller ju att få undan på lite nu när man ska vara "mammaledig"... En del agilityträning har det blivit, dock inte i några större mängder. Möjlighet till inomhusträning i all ära men jag längtar efter grönt härligt gräs. Jag har i alla fall fått upp slalomen som Tizla & Gizmo fick av "morfar" i julklapp, så där kör vi lite fram och tillbaka. Fungerar alldeles utmärkt att träna slalom i mörker....

Simning har det oxå blivit. Till Gizmos stora förtret får han också vara med nu. Tycker nästan lite synd och lillgossen. Han försöker med all kraft slippa vattnet och väl i ger han ifrån sig små ynkliga pip. Inte heller Tizla tycker att det där med simning är någon höjdare. Det där med att hundarna skulle lära sig gilla det känns ganska pasé för vår del. Men bra är det! Det visade sig inte minst senast hos sjukgymnasten. Behandlingen blev benämnd friskvård istället för rehabilitering... Tizla har dessutom tappat 5 hg i vikt och nu låter det nu får hon inte gå ner mer. Tror aldrig jag hört dessa ord gällande mitt lilla matvrak.

Promenader har det givetvis blivit en hel del.

För två helger sen var jag och lillebror på Vedema för en långpromenad. Lillebror var sugen på en riktigt lång promenad ( första citatet som är värt att minnas från denna tur...), och vi var givetvis inte sena att hänga på. Jag är inte helt välbekant med hur långa de olika slingorna är på Vedema men där finns några i lite olika färger... Vi bestämde oss för att ge oss på den Röda slingan och iväg promenerade vi... Efter att ha traskat i si så där en halvtimme korsades den Röda slingan av en Orange slinga och här kommer citat nummer två: Ska vi inte ta denna istället, det känns som om den kan vara lite längre... Sagt och gjort, vi vek av på den Oranga slinga. Och här kommer citat nummer tre: Vi kan ju gå den blå slingan också när vi kommer tillbaka om vi inte skulle vara nöjda... En bit in på vår nya slinga blev det lite mer terräng... Trevligt tyckte vi och traskade vidare och vidare och vidare. Efter ett tag när det helt plötsligt började skymta lite bebyggelse här och där konstaterade vi att vi nog inte var riktigt på Vedemas område längre. Men, men den Oranga markeringen fortsatte, så det gjorde vi också. När vi spatserat i närmare två timmar tänkte vi oss att snart måste vi väl börja närma oss bilen, eller? Vi skulle ju spatsera på den blå slingan med... Som ur tomma intet dök två skällande Golden upp. De sprang i full karriär mot oss. Någon matte eller husse sytes inte till... efter en lite stund kom dock matte strosande. Hon bad om ursäkt och förklarade sig med att hon ju aldrig brukade stöta på någon här... Vi traskade vidare en liten bit men insåg att vi måste ha tappat våra kära Oranga markeringar så vi vände. Kvinnan med sina två hundar promenerade bakom så vi stannade till och frågade om vägen. Jo, vi hade missat svänga lite längre ner om vi skulle följa de oranga markeringarna... På frågan om var Vedema kunde tänkas ligga fick pekade kvinnan åt ett helt annat håll och svarade att det lågen en bra bit på det hållet. Då kändes det som läge att fråga hur lång den Oranga slingan kunde tänkas vara... Den oranga slingan visade sig vara Skåneleden... (Ska vi inte ta denna istället, det känns som om den är lite längre). Ja, det var bara att vända på steken och bege sig tillbaka, samma väg som vi kom. Vid det här laget började jag även inse att skorna jag hade på mig inte riktigt var ämnade för ändamålet... När vi väl var tillbaka vid bilen började det skymma. Vi hoppade över den Blå slingan denna gång, men nog blev det allt en lång härlig, minnesvärd promenad!

Så tillbaka till verkligheten.

I morgon skulle lilla Gizze-Pisse tävlat i Oskarström. Visste redan när jag anmälde att samma dag var det Jesus Christ Superstar nere i Malmö, men trodde att jag skulle hinna med både och. Tji fick jag... Musikalen börjar en aning tidigare än vad jag planerat så jag har ingen möjlighet att hinna med båda delar så Gisse får helt enkelt hoppa över. Efter Jesus Christ blir det en bit mat och Melodifestival. Ska bli riktigt skoj. Hela dagen kommer troligtvis gå i ett nafs vilket det oxå är riktigt bra för då kommer Söndag snabbare... För på Söndag hämtas lilla Cocos hem! Ska bli otroligt spännande. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning... En liten valpsing innebär trots allt inte bara massa mys utan även ett flertal sönderhackade nätter och full rulle. Men det är väl det som är en del av tjusningen!?

Här kommer en liten bild att hålla till godo med så länge

Cocos gör sig bekant med fåren...