måndag 30 maj 2011
söndag 16 januari 2011
2010
Minns jag inte helt fel började Året med en riktig Vargavinter & visst slutade det på samma sätt...
Det har som tidigare år blivit ett år i agilityns tecken, men vi har även provat på att valla en del & lite annat smått och gott.
Under några månader i somras hade vi möjlighet att låna får av min faster. När vi väl fått lite tukt på fårsingarna gick träningen hyfsat bra. En gång i veckan hade vi hjälp av Carro, Tack! Riktigt roligt att se de stora framstegen alla hundarna, Cocos, Tello & Lira gjorde under dessa månader. Vi hoppas på fortsatt träning & liknade möjligheter i år. Ska bara hitta någonstans att ha fåren eftersom Petra har flyttat.
Tizla har gått fint under året, en 9:e plats på SM känns inte fy skam. Något SM 2011 ser det tyvärr inte ut att bli. Vi fattas fortfarande 3 hoppinnar, känns som om det varit stolpe ut i hoppklasserna... Nå väl, det finns fortfarande en teoretisk chans & hoppet är väl det sista som överger en sägs det... I år blir min lilla tös 9 år, tiden bara rinner iväg : (
Gizmo har tillbringat året som maskot. Ingen angenäm uppgift om man frågar honom själv... Det har varit lite upp & ner med ryggen och i perioder har han fått lite smärtstillande. Gizmo har även lyckats med bedriften att linda en liten "snara av pälsen" runt snoppen... & på en lördag givetvis. Helt omöjligt att få bort trots tappra försök av matte så det fick bli djurskjuhuset.. Snacka om helt otroligt knäppt.
Cocos har debuterat på agilitytävling. Och vilket första år!
Hon startade sin första hoppklass i början av juni. På Karlskronas tävling i juli debuterade hon i agilityklass. Den helgen tog hon 4 pinnar av 4 möjliga - 2 förstaplatser, en andra & en tredje! I slutet av juli blev det vinst i både hopp & agilityklass i Halmstad & uppflytt till klass två. I september blev hon uppflyttad till Ag 3 & tog sitt första cert på klass 3 debuten i Kristianstad i oktober. I oktober, på årets sista tävling, kom även tredje pinnen i hopp 2! Tror jag räknade till att hon tagit 12 pinnar på 13 tävlingar, varav en del varit 2dagars i och för sig... Hon har tagit 6st 1a platser, 4st 2aplatser och 2st 3e platser. Känns helt galet : ) Vi har massor kvar att jobba med & bara längtar till våren så det kan bli lite mer planerad träning. Mellan mitten av november till sista december hade vi total agilityvila. Nu har vi kommit i gång lite smått igen & det verkar som om det mesta stannat i den lilla BC-knoppen.
2011
Året började med tävlingar i Göteborg. Var en aning nervös över hur den lilla BCn skulle klarar miljön runt omkring. Detta skötte hon kanonfint. Hon kunde till och med gå i koppel, vilket inte är hennes största talang här hemma. På banan var det dock lite si så där, en toppad Border Collie och en ringrostig matte var ingen lysande kombination... På sista dagen i sista klassen lyckade vi dock få till ett nollat lopp! Inget kanonlopp men BC fjollan lyssnade i allafall och jag hade någerlunda styr på armar och ben. Till min stora förvåning & givetvis glädje räckte det i alla fall till en 5e plats och 2a certet i Ag klass! Detta var 4e starten i ag 3...
Som ni förstår är jag otroligt stolt över min Lilla Loppa! Hon är verkligen en helt underbar vovve som tagit mitt hjärta med storm, oavsett hennes fina prestationer.
Inför 2011 har jag inte rikgtigt satt några resultatmål för agilityn. Med Tizla handlar det mest om att ha skoj! För Cocos del fortsätter grundträningen & för egen del så finns det en hel del i handling och tajming att jobba med.
Framförallt hoppas jag på ett år med mycket Glädje, Lycka & Utveckling -på alla plan!
söndag 14 mars 2010
Lördag
Jag var ute i skogen med hundarna. Vädret var riktigt gott och vi gick och mös. När vi kommit en bit en på rundan dyker det helt utan förvarning upp ett råddjur framför Cocos. Jag var väl ett 10tal meter bakom. Ett tu tre kommer där ytterligare ett alldelses brevid henne och sen ytterligare ett tredje. I flock försvinner de tillsammans in i ett tätt grane. Tizla och Gizmo var inte sena att hänga på. Skrikande efter hundarna far jag efter. Efter en liten sturnd kommer Gizmo tillbaka och strax därefter Tizla, men ingen Cocos. Jag hör skall i skogen, men det är svårt att lokalisera. Med full panik fortsätter jag kalla. Får upp telefonen och ringer Helena med Dito som bor i närheten. De ger sig ut på direkten för att cirkulera där jag parkerat bilen. Skogen är välkänd för Cocos och jag tänkte att hon kanske ger sig tillbaka. Fortsätter kalla och ringa. Får tag i Petra med Lira och Bonnie. Petra var på gång att ge sig av för att hundarna skulle få massage men hoppar in i bilen och kör mot skogen där vi befinner oss. Känns som en evighet och ingen Cocos i sikte. Jag tycker att jag hör ytterligare skall men har svårt att lokalisera dem. När jag berger mig ut mot grusvägen där vi kommit överens om att Petra ska komma ser jag tre råddjur i full karriär över vägen, men ingen Cocos. Petra kommer. Hon föreslår att hon ska köra upp längs grusvägen medan jag fortsätter i partiet där Cocos försvann. Helena fortsätter att hålla sig i närheten av bilen. Petra tar med Tizla och Gizmo i bilen. De små liven är helt uppjagade och gick igång på alla cylindrar.
Tiden tickar... Jag fortsätter ringa och får tag i Gittan med Tello. Hon och Ingemar ger sig av på en gång. Jag tror alla olika senario hann fara genom mitt huvud hur många gånger som helst. Efter ett tag ringer Petra. Tror inte jag hört ljuvligare ord på länge: Jag har hittat henne! Kloka Petra som tog bilen. Det slog mig aldrig... Hur skönt som helst att ringa de andra för att lämna vidare informationen.
Petra körde längs vägen uppåt i skogen. För en gång skull kan jag väl tacka gudarna att det snöade i fredags... En bit upp upptäckte nämligen Petra hundspår på vägen, men inga människospår! En bit fram vek spåren av in i skogen igen. Hon stannade och kallade och hörde då hundskall. Efter en stund dök Cocos upp, något skeptisk men kom sen fram till Petra. Går inte beskriva lättnaden i ord. Efteråt kändes som om mina ben var gjorda av gele...
Tusen Tack till er alla som bara slängde er iväg för att hjälpa till! Det var verkligen guld värt och känns otroligt skönt!
Efter att ha kollat när jag ringt Helena första gången visade det sig att Cocos varit borta minst 45 minuter. Kändes som en hel evighet samtidigt som tiden bara rann iväg, konstig känsla...
Nu börjar alla andra tankar snurra i huvudet... Vad innebär nu detta i förlägningen? Ska jag inte kunna lita på Cocos och ha henne lös? Har hon fått smak på det "Goda"?
Efter en hel del bra tips från Petra känns det dock något bättre. Vi påbörjade träningen redan igårkväll (efter bad och dyligt).
Hoppas att jag aldrig ska behöva uppleva detta igen, och ingen annan heller för den delen!
Tack än en gång!
söndag 28 februari 2010
Grannen såg också till att jag inte snurrar iväg allt för långt i mitt lyckrus över våren när han informerade om att det kommer komma bakslag...
Igår tog vi en promenad i skogen med Sofi & mopsen Igor som var på besök i trkterna. Jag lurade ut den stackars gravida kvinnan i skogen utan upptrampade stigar... Nåväl ett riktigt bra träningspass blev det & väl färdiggågna informerade hon om att det var ganska skönt trots allt. Idag har hon inte hört av sig...?
Blev lite träning i hangaren i förmiddags och därefter en skönt promenad med Gittan och Tello. Tello börjar växa ur sin unghundskropp och ser riktigt fin ut!
Träningen idag gick riktigt fint! Med Cocos blev det träning på staket och en velodrom med slalom. Hon läser mig fint & det ser riktigt bra ut sålänge jag är på rätt plats...
Med Tizla blev det träning på vår nya start. Hon får ligga ner i starten och ska tagga på Klara, Färdiga och sen ge sig iväg på Gå. Nu fungerar det rätt bra, så länge det är rakt fram som gäller...
Gizmo fick trampa lite på locket, springa nån tunnel och slalom, för att mildra mitt dåliga samvete.
Nu Längtar vi efter att få börja träna ute. Det kan inte bli en dag för tidigt...
Cocos har börjat fälla något fruktasvärt. Fortsätter det i denna takten kommer hon vara helt kal inom kort. Vet inte om det är med Border Collie som med papillon. Papillonerna fäller ofta av det mesta av sin päls vid 1-1,5 års åldern, som om de börjar om på nytt. Ja, ja det är väl bara att vänta och se.
Nu ska jag ut och andas vår! Ska man tro på grannen gäller det ju att passa på....